Vad är viktigast i Livet?
Sitter i den stora fåtöljen i vardagsrummet, klockan fattas 2 minuter i 01..
Kollade precis på My sisters keeper.. tror många av er sätt den, men för dem som vill se på en film baserad på mycket realistisk film om föräldrars kärlek till barn och däribland är cancer inblandad..
Den rörde mig otroligt mycket. Att se Kate (en ung flicka med cancer)s mamma kämpa för hennes liv i hopp om att en dag kunna befria henne. hon tar till allt, och medans åren går så missar hon viktiga budskap från sin dotter.
Detta får filmen att verka så äkta och man tvingas ta ställning direkt..
Jag grät de sista 15 minuterna av filmen.. inte för att den resterande tiden inte var sorglig, utan för att viktiga pusselbitar föll på plats, och då släppte det en klump från hjärtat som även lät ögat fälla en del tårar..
Nu efteråt funderar jag på vad som är viktigast. Har ni funderat på det?
Ta en minut, och tänk på vad exakt är viktigast i ditt liv?
Jag kan inte hitta bara en sak, utan ballans, är nog det viktigaste i mitt liv, Och ballans får jag av mina föräldrar, mina passioner och mina vänner.
Om jag inte har musik i mitt liv, så kan jag heller inte njuta av MakeUp/Fashion eller Handboll.. det måste finnas en lucka för varje sak att fylla..
Sedan tror jag att alla håller med mig om "omväxling" nu har jag arbetat med MakeUp i 6 månader, jag har rört ett piano eller gitarr max 5 gånger.. jag har tränat och spelat matcher till och från.. men åtminstone, så har jag fortfarande lite av allt.. jag kväver inte ut en sak, och det är viktigast i mitt liv..
För att skapa ballans när det gäller vänskap, så har jag ringt dem då och då. bara för att påminna mig själv om att dem är viktiga. Det kostar kanske några kronor extra, men vad gör det om jag ändå spenderat dem på något annat ändå?
Det betyder otroligt mycket för mig när mina vänner hör av sig, det behöver inte vara stort, ett litet "hej jag är här" räcker. och då har det fyllt ett rum i mitt hjärta.. Ni förstår kanske inte hur viktigt det är, men när "hej" blir för mycket begärt, så kanske inte vänner delar samma tygnd i hur viktig deras vänskap är..
När det gäller mina föräldrar, så har jag inte saknat dem såhär mycket någonsin. Först nu insér jag hur mycket dem verkligen betyder, och ett halvår utan dem fick mig att insé det. "tid läker sår" och tid lär oss även mycket om kärlek.
Kan inte vänta på att Januari ska börja och därmed nya meningar med nya syften och få spendera mycket tid med dem jag tycker om.
